Sorg och sjukdom

Livet är ju, som vi alla vet, inte alltid harmoniskt och trevligt. Förra hösten fick jag en mycket tråkig nyhet, min barndomsvän och numera också närboende, hade fått en allvarlig cancer och att hennes prognos var mycket dålig. Naturligtvis var allas vår sorg och förfäran över vad som hänt stor men den största trösten har varit hennes beslutsamhet att hänga kvar vid livet så länge hon klarar det och hennes förtröstan och förmåga att se positivt på det hela.
Nu har hon snart klarat ett helt år, vi hoppas alla på ett år till åtminstone men hennes kamp har varit tuff och full med negativa besked.

För tillfället genomgår hon kemoterapi och till följd av den så har hon tappat allt hår. Vi var bjudna till dem på mat en kväll och hon kämpade med en schal som bara halkade runt på hennes kala huvud, peruken var varm och hade dessutom skavt små sår på den hårlösa hjässan så jag lovade att virka en passande mössa som var betydligt svalare och mjukare än peruken och satt bättre på huvudet än en sjal, så här blev resultatet. Nu hoppas jag bara att hon har kunnat ha dem, jag lämnade dem i fredags så hon har haft några dagar på sig nu att prova dem nu. Som tack fick jag flera liter nyplockade och färdig paketerade, gula kantareller, det ska bli jätte gott att ta fram i vinter.