Väva eller en önskan om att väva

 

Jag hittade en säck full med härvor, spolar, varpflätor och annat på vårt torps vind, någon gång i början av 70-talet. Säcken hade en gång tillhört min farmor som tidigare hade bott i vårt torp. Jag fick den och har sedan dess släpat med den i ett halvt liv. Många gånger har det ifrågasatts om det verkligen har varit värt att släpa detta "skräp" uppför och nedför olika trappor till platser jag har bebott och lika många gånger har jag försvarat min säck med minnen med att det minsann skulle bli vävt så fort jag bara hade en vävstol att sätta upp en väv i, jag har ägt vävstolar och vävt mattor och annat men jag nänns inte röra det som finns i säcken, det känns som om det är för fint och värdefullt. 

Vid ett besök på Nordiska museet i sommar, köpte jag en bandvävningsgrind, den är handgjord och känns så len när man håller i den dessutom är den väldigt vacker. Min tanke är att först och främst lära mig att använda denna vävgrind, vilket visade sig inte vara riktigt så enkelt som jag trodde och sedan kanske, kanske våga använda farmors vävgarn för att väva någonting.  Det är bara naturmaterial som bomull, linne och vad jag tror hampa, i annat fall kan det vara hand spunnet lin, vilket inte är helt otroligt eftersom farmor även spann sitt garn ibland, mycket är i härliga naturnyanser men det finns även andra färger.